Den rostande hamnen var den sista stationen före det långa mörkret - en korroderad strupe genom vilken allt från det djupa gränslandet måste passera innan det kunde utge sig för att vara civilisation. Last, lyckosökare, exotiska sjukdomar, lögner stämplade med statliga sigill. Och, en viss morgon, Helen Stance. Hon kom ut ur den kryogena sömnen naken, rasande och med ett kartläggningspaket i famnen. Värdefullt nog att få storbolagen att väta ner sig genom tre rejäla lager av företagsetik, och farligt nog att kräva omedelbar inneslutning. Hon tänkte sälja det, få betalt och räcka ett elegant långfinger åt universum och alla dess gåvor - från ett tryggt orbitalt avstånd. Hon trodde att hon höll på med en smugglares bluff. Hon hade ingen aning om att hon var en del av en större plan. Välkommen till Den rostande hamnen. Vägen ut är en fråga om förhandling.