Med jamna mellanrum fick farsan nog och sa upp sig. -Det var anda ett redigt skitjobb det dar, kunde han saga. Det var bara att flytta pa sig igen. Nu sokte man folk pa Goodyear i Norrkoping. -Vad sager du, Hakan? sa han. Ska vi inte ta och flytta dit opp? Jag slar vad om att vi kan lara dom dar uppblasta ostgotarna ett och annat Det kunde vi ocksa. Farsan larde dem att solopassa i whist, och jag visade vad tuppaskinn var for nagot. Fast jag fick lara mig en del nytt jag med. I Sten Johanssons novellsamling Tuppaskinn moter vi barn och ungdomar som lever i en vanlig svensk var-dag, men anda i en varld skild fran de vuxnas. Micke tranar sig sjalv och Emma i att utharda smarta, Maj tanker vara tyst hela sommaren, Tomas hittar ett dolt meddelande, Janis dyker upp och forsvinner som en sputnik, Sanna skaffar sig en maskot som skydd mot gubbackel, Isolde undrar om alla har samma farg inuti, Palle ar lite for intresserad av flickor och Hakan ar glad att Nilla inte kallar honom Tuppaskinn. De far sjalva orientera sig i varlden och hitta satt att klara av allt de rakar in i. Deras liv ar inte alltid som de vuxna tror. Har finns bade svart dramatik och burlesk humor. Spraket i de sexton novellerna ar rakt och ligger nara huvudpersonerna. Forfattaren varderar aldrig det som sker utan iakttar med en blick som inte viker undan eller kompromissar. Tuppaskinn ar en novellsamling for alla som har varit barn och vill se barndomen utan rosa linser."